En klump i magen...

Det är lördag och Peter har således åkt iväg mot Torpstöd för att repa, och jag har en otrevlig klump liggandes i magen. Det är exakt en vecka sedan han åkte dit sist och krockade med älgen och jag VET att oddsen för att det händer igen inte är särskilt stora alls, men det känns ändå oroligt inom mig.

Nu väntar jag bara på samtalet som säger att han är framme och att det gått bra.

Usch.

Säsongens första

judoträning avklarad.
Robin var suverän!

Nu är det fredag!!

Kämpar

för att hålla mig vaken ett tag till då jag hade tänkt kika på "Mia på Grötö" som börjar om en stund, men vi får se om jag blir tvungen att ge efter och spela in programmet istället.

Jag har varit så fruktansvärt trött igen de senaste dagarna. Ändå har jag sovit ganska bra och somnat i tid på kvällarna. Suck... Och kall och frusen på det.
Så där så att man tappar både ork och lust och bara vill krypa ihop i fosterställning under en filt och bara sova ett par månader...

MEN, tro inte att jag är deppig bara för att jag gnäller lite, för det är jag faktiskt inte. Jag mår helt okej på insidan. Bara lite tröttare än vad som är roligt. Och tyvärr så biter jag ihop käkarna alldeles för hårt också av någon anledning så nu blir det bettskenan som sängkompis igen...

Imorgon är det torsdag igen då och veckan närmar sig slutet. Skönt. Den här veckan har varit hur lång som helst känns det som ;)

Jag hade lovat mig själv

att inte tänka så mycket på hur det KUNDE ha gått när gubben krockade med älgen i förrgår, men det är svårt att låta bli. Det är fan ett mirakel att det gick så bra som det faktiskt gjorde... Att passagerarsidan blev värst drabbad, att inte älgen kom in genom rutan eller fick in benen och började sparka. Att gubben inte har några skador utan "bara" väldigt ont i nacke och rygg...

Idag var vi ju iväg för att plocka ur bilen och få den bärgad, och när jag fick se den i verkligheten blev det ännu mer påtagligt vilken änglavakt han hade. Många små skador på bilen som man inte sett på fotona utöver den trasiga rutan. Ställen där älgen måste trampat och slagit i. Den trasiga lyktan på förarsidan.
Och platsen där det hände, där det låg massor av brunt hår utspritt i snön efter älgen... Det tog mig mer än jag orkade låtsas om.

Saaben verkade vara utom räddning sa bärgningskillen, men vad gör väl det när min älskling är "okej"! En bil är bara en bil, men en människa kan ingen ersätta. Mitt livs kärlek. Mina söners far. Nej, fy för att ens behöva tänka tanken på ett liv utan honom!

Jag är så lycklig, så lycklig. Och tacksam. Inte mycket annat spelar någon stor roll just nu. Livet går vidare för oss alla, tillsammans. Som det ska vara.

Det gick bra!

Hejdå Saabis!

Julgransskakning

i Sveaparken har jag och Robin varit iväg på ikväll. Linus ville "som vanligt" inte följa med.

Älgkrock

Hade en jättemysig kväll med tjejerna nu ikväll (eller ska man säga igår med tanke på klockan?). Film i soffan under filtar och gottis på bordet. Vi såg på "Catch me if you can" på Netflix, en film jag tror vi gillade alla tre.

Men det jag nog kommer minnas mest av den här lördagen i januari är att gubben krockade med en älg på väg till replokalen...
Det gick bra med honom, tack och lov!! Tänk så fort det kan hända det där "som aldrig händer" ens nära och kära... Usch... Jag tror till och med att jag är mer chockad över det än vad gubben är som upplevde det...
Men han är som sagt helskinnad och det är väl dumt att slösa tid på att tänka på hur det HADE kunnat gå.
Jag är så glad att han är hemma och ligger här bredvid i sängen som vanligt! Nu ska jag krypa tätt intill och försöka stänga ner hjärnan för idag. Och hoppas att jag slipper drömma om dagens händelser... Fy...

Jag hade tänkt...

...att vara så där hurtigt effektiv under dagen idag och få massor gjort hemma.
Sen sov jag bort två timmar av förmiddagen och blev nyss uppjagad igen.

Nu måste jag försöka kickstarta mig själv och köra åtminstone lite hårt ett tag om jag ska hinna med nånting av måstena idag innan jag får ha det roligt.

Klockan 15 blir det ljusparty (PartyLite) hos grannen och klockan 18 kommer mina fina tjejer hit på myskväll.

Trevlig helg på er!

På sjukhus.

Fikar med Obi på Centralsjukhuset i Karlstad där vi är för en rutinkontroll av hans utväxt på skelettet vid knät.

Vi har varit på röntgen och ska snart vidare och träffa en läkare på ortopedmottagningen. Men hellre än att sitta och sucka i väntrummet så fick det bli en sväng förbi cafeterian...

(Vi gjorde ett besök på toaletten förut, var Robin undrade varför det luktade gamla människor där inne :P)