Sammanfattning augusti 2012

Det blev inte så mycket mer sommar i augusti heller. Jag tror till och med att hösten började redan den här månaden i år... Men det är bara skönt. Jag gillar ju hösten så. Fast några somriga dagar och aktiviteter innehöll väl augusti ändå.

Robin hade beach party och avslutning på simskolan i början av augusti och blev belönad med Hasselkransen för att han var den som tagit flest märken med sina 11 stycken. Det var en hel del dåliga dagar vädermässigt under treveckorsperioden det här året, men kanske var det ändå hans bästa simskoletid hittills =) Dagen efter stod han omnämnd i Värmlands Folkblad. Och jag (och alla andra) var sååå stolta!

Vi har varit och fiskat några gånger, och pojkarna har kört en del fyrhjuling. Linus fick en eldriven av farmor och farfar. De kör som stollar båda grabbarna, men de är också väldigt duktiga och jag imponeras varje gång. Linus voltade med sin en gång och då blev jag riktigt rädd, men det gick hur bra som helst och han var snabbt på den igen. Robin har också vurpat ett par gånger, men då har jag tack och lov inte varit med...

Vi har firat Emblas 2-årsdag, varit till Leklandet, hyrt film, badat i pool, träffat vänner... Robin har varit på ett kalas (det drar väl igång med alla inbjudningar igen nu med hösten) och båda killarna har varit hos frissan. Jag har promenerat iallafall några gånger med olika vänner, men kanske inte så mycket som jag borde/hade kunnat.

Både gubben och jag började jobba igen (O, pest och pina) efter semestern den 13:e. Efter 3 veckors jobb känns det som att man aldrig haft nån semester...

Linus har börjat på ett nytt dagis och Robin har börjat första klass med läxor och allt vad det innebär. Dessutom har han fått börja gå själv till skolan. Vi har följe över vägen och sen går han åt sitt håll medan jag och Linus går till dagis. Det är okej eftersom jag nästan kan se honom hela vägen till skolgården. Hem får han dock inte gå själv än.

I och med Linus byte av dagis så får han inte längre sova på dagarna och somnar mycket bättre på kvällarna. Detta har även medfört att han börjat att ofta vilja ligga ensam i sin säng och faktiskt somnar själv så man slipper natta honom i 1-2 timmar som tidigare!

Fredagen den 17/8 spelade InMeHead på Folk&Rock-festivalen i Segmon för andra året i rad. Lika bra som alltid =)

Sista veckan i augusti har jag haft det lite småjobbigt med mig själv igen, men inte så att det känns allvarligt än heller. Mycket spänningar och huvudvärk till följd av det dock. Bitit ihop tänderna och känt mig lite fladdrig på något vis inombords.

Så det är också sådan jag går in i september nu... Men ändå med förhoppning om en rolig, fin och skön höstmånad.

Jaha...

...det var det fredagsmyset det... ;)

18:10 var fredagen slut för den här Linusen.

Inget godis, ingen tandborstning, ingen tutte.

Och dagens t-shirt fortfarande på.

Slagen hjälte... Mammas plutt.

Adjö Guldlock!

Frisörbesök med pojkarna idag.

Busungen.

Det är lite småkul när man hittar bilder som den här i mobilen efter att lillen haft den ;)

Han gillar't.

Tyson har inget emot regnväder. Det är tydligen skönt att ligga ute i regnet. Och ännu skönare att komma in sen och bli torkad och pysslad med.

Mysväder! säger han.

Inte helt bra.

Har haft några lite jobbigare dagar nu igen. Mycket att tänka på. Mycket irriterande moment på jobbet och fysiskt slit. Trotsiga barn hemma. En del sånt. Jobbet är nog tyngsta delen just nu på flera sätt. APT imorgon, då hoppas jag åtminstone få veta vem jag ska vända mig till för att få omplaceringen jag vill ha vid årsskiftet...

Huvudvärk. Hela dagen. Biter ihop käkarna på nätterna. Svårt att slappna av. Lite små-ångest. Suck.

Jag vill inte klaga för mycket, i det stora hela mår jag nog ändå ganska bra jämfört med hur jag HAR mått för längre sedan tillbaka, men jag känner mig bara så trött just nu. Slut liksom. Och den där känslan av att det kryper i en och som man inte kan skaka av sig är inget vidare...

Men ännu en dag är till ända, jag har bestämt mig för att försöka somna alldeles strax och imorgon är jag på benen igen och även ett steg närmare helgen. Tur veckorna går fort iaf.

Trevlig kväll & godnatt.

Nära vänner.

Det är något speciellt de delar Robin och Liza. Där Robin sover, sover Liza också. Alltid väljer hon Robin i första hand oavsett var han ligger. Han behöver sällan ropa för hon kommer till honom ändå. Det är så fint det de har tillsammans. En sådan vänskap och kärlek mellan människa och djur som man blir alldeles varm av att få bevittna. Mina älskade fina. Må de få många år till med varandra.

Nu är den här.

Hösten. För nu jag har haft den där speciella känslan. Det är en särskild luft. Den blir lite lättare att andas och hösten kan vara så otroligt vacker de fina dagarna. Jag gillar det.

Visst tycker jag om sommaren (även om det inte varit någon vidare sådan här i år), men jag gillar ändå när det blir lite mörkare och kyligare igen. Det är en tid som gjord för mys och man kan lättare stanna inne med gott samvete.

Det kvittar att augusti inte är slut än, för fler än jag har väl sett att det redan har gulnat på vissa träd och till och med fallit löv från andra? Det om något är väl ett tecken på höst?

Och en känsla ljuger inte. Iallafall inte min känsla av höst och det konstiga lugn jag kan känna när jag andas in vindarna. Min bästa tid på året.

Vet ni vad som är vackert?

Jag får väl börja med att be om ursäkt för att jag kanske är lite flummig idag, men:

Jag hängde tvätt förut som miljarder gånger tidigare, men idag både kände och såg jag vad vackert det var. Ja, inte att hänga tvätt, men just det symboliska i blandningen av alla kläder i fyra olika storlekar som hängde för att torka tillsammans. Mina, gubbens och båda barnens. En familjs.

Det är kanske löjligt djupt, men det sägs ju att man ska se de små sakerna i livet och detta idag gav mig ändå känslan av lycka och tacksamhet gentemot ett större sammanhang.

Jag älskar att jag får dela livet med just min familj! De vackraste utav alla.

Ett lååångt inlägg om mina stora barn.

Något håller på att hända. Mina pojkar håller på att bli så stora...

Imorse lämnade vi för första gången hemmet tillsammans alla tre utan att behöva sätta oss i bilen för att komma iväg till skola och dagis (eller ja, egentligen var vi fyra eftersom katten var med oss också). Vi korsade vägen tillsammans och så fick Robin gå själv bort till skolan medan jag och Linus stod och tittade på honom. Det var en stolt förstaklassare som nu fick gå ensam för första gången. Förutom att katten följde honom en liten bit också innan hon kom tillbaka till oss.
Däremot kommer det dröja innan han får gå hem själv då vi anser att det finns så mycket skumt folk i området...

Sedan gick jag, Linus och Liza vidare till hans dagis där han nu skulle vara sin första riktiga dag efter inskolningen. Han var lite motvillig så jag fick bära honom och precis som igår så tyckte han att vi kunde fortsätta förbi och gå hem till mormor istället som bor på andra sidan dagis. Det var inte så att han grät och skrek men han klängde fast vid mig och jag fick inte släppa ner honom, så han fick tvingas över i fröken Anns famn, men sen kunde jag faktiskt gå och resten av dagen hade det inte varit några problem. Han hade väl saknat sin kompis som inte var där idag, men han hade ändå kommit in ganska bra med de andra barnen och redan lärt sig många namn. Vid maten hade han varit precis så glad och pratig och sprudlande som jag förstått att han var på sitt förra dagis med, så det kändes skönt att höra. Och faktiskt så hade han inte särskilt bråttom hem heller när jag och Robin kom och hämtade honom runt 13:30.

Robin känns som att han har växt flera meter den här veckan sen han började 1:an. I måndags som var första dagen var han hemma och "hade ont i magen", men det visade sig vara lite oro inför det här med att börja skolan på riktigt. Sen har det gått som en dans och det var inte alls så farligt som han trodde. Han är duktig. Och han har som sagt blivit så stor... Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Det var alltså inte i fjol jag fyllde 23 och var höggravid med honom utan det är redan 7 år sedan?!

Sen något annat som hänt är det här med att Linus börjat somna själv i sin säng. Det började först för ett tag sedan med att han hellre ville somna i sin egen säng än i min & gubbens vilket var ett välkommet break bara det, men man fick ju ligga inne hos honom istället tills han somnade. I onsdags somnade han ensam eftersom han var så otroligt trött och jag var tvungen att hänga tvätt innan jag kunde komma, och jag trodde nästan att det var en engångsgrej, men igår BEGÄRDE han att få ligga själv när vi var på väg i säng och idag var det självklara svaret på frågan om jag skulle ligga hos honom "Nej, själv"!

Så nu kan man nog säga att den här sovgrejen har löst sig ganska bra utan någon större kraftansträngning (förutom att han bara ska sova hela nätterna inne hos sig också, men det kommer nog. Igår sov han iallafall inne hos sig till 01:15).

Nu är nästa steg att sluta med nappen och bli blöjfri också.
Han tog iallafall ett litet ministeg själv i onsdags genom att lämna nappen hemma inför inskolningen och tala om att han inte behövde den för han var "stor pöjk" den dagen och han har faktiskt inte haft den med sig de här två andra dagarna heller. Nu ska vi väl bara försöka få honom att vara det hemma också lite mer ;)

Men ja, vad är det som händer? Det är så underbart och härligt att se dem växa och bli stora, men shit om det inte är lite skrämmande också...

Och lite svårt att hänga med. Jag hoppas att de inte är tonåringar när jag vaknar imorgon...