Han (och barnen) är verkligen min stora kärlek. Tänk att man kan trivas så bra med en annan människa och efter så många år fortfarande vara kär! Visst, det är kanske inte den där nya rosa och luddiga kärleken, men jag kan definitivt känna det där härliga pirret ibland fortfarande i hans närhet eller när jag tänker på honom.
Om du var ett hav vore jag en våg
Om du var himmelen skulle jag ha vingar
Om du var ett regn hade jag vart hav och land
Om du var musik vore jag en sång
Om du var vidderna ville jag va vinden
Men jag skulle inte va nånting om du inte fanns
Precis så känns det.
:-)
SvaraRadera