Så där!

Då var både min och Robins operationer avklarade och ligger bakom oss, istället för framför oss! Känns så skönt!

Robin opererades i torsdags. Vi anlände till avd.12 på CSK till klockan 12 och installerade oss i vårt rum. Robin blev förberedd med bedövningskräm i båda armvecken och på ena handen så att de skulle ha lite alternativ till var de skulle sätta nålen. Vid kanske 13:30 fick han en hög med tabletter att ta, byta om och kördes iväg i sängen till Operation Väst. Hela tiden var han så lugn och duktig! Så klart att han var nervös, men han var så modig. Inga tårar förrän han låg i operationssalen och skulle få sova... Då ville jag också gråta där jag satt bredvid och höll handen i mina gröna scrubs, men jag ville inte att han skulle se hur jag kände och orkade hålla tillbaka. 

Klockan 14 sov han och jag visades till ett väntrum där jag satt till klockan 15, när de hämtade mig igen och jag fick följa med till uppvaket där Robin varit vaken i 10 minuter. Han var trött, lugn och nöjd. Där satt vi (eller ja, han låg ju) till närmare 16:30 då han blev hämtad upp på rummet igen. 

Allt hade gått bara bra, och vi skulle till och med få tillåtelse att åka hem samma dag. Robin blev ju jätteglad, men jag tyckte inte att det kändes riktigt bra... Hur som helst så kräktes Robin efter att han druckit vatten strax efter vi kommit till rummet och efter det var inte han heller så pigg på att åka hem. Han var alldeles kritvit i ansiktet och mådde riktigt dåligt till en början. Så vi bestämde att vi åker hem efter lunch nästa dag istället.

Efter han hämtat sig lite och fått lakanen bytta så fick han en piggelin istället och det gick bättre. Skickade sms till Peter och Linus att de kunde komma och hälsa på, och när de kom så gick jag iväg för att få mig lite mat i magen. När jag kom tillbaka hade Robin varit på toaletten med hjälp av kryckorna och sin pappa. Lite yr, men inga problem.

Peter och Linus åkte hem runt 18:30 igen. Jag och Robin väntade på att det skulle bli kvällsmat, som han var med ut och hämtade utan några större problem heller. Han var trött på kvällen med mådde ändå bra.

Vi sov inte jättebra någon av oss på sjukhuset, men det blev morgon också till slut. Jag var supertrött när jag vaknade, men Robin var riktigt pigg tyckte jag trots att det inte blivit så mycket sömn. Och vi bestämde oss för att åka hem redan klockan 10 istället för att vänta till efter lunchen som vi sagt dagen innan. Det var skönt att komma därifrån igen. Även om alla varit så trevliga och gulliga, så känns det ju bättre att vara hemma!

Före operationen.

Efter operationen.

Lycklig kille som äntligen är på väg hem!!

Hemma igen runt kanske 11:15 igår. Vi gjorde ju ett stopp på GameStop på hemvägen för lite belöningsshopping också till mammas stolthet.

Nu är den borta den jäkeln som stört Robin i hans judo och dans.

Nu ska Robin gå med kryckor i två veckor, och hålla sig så lugn det bara går. Sen får han gå utan kryckor, men inte anstränga sig för mycket och inte t.ex. klättra eller hoppa på två veckor till. Och SEN får han börja med sin älskade judo igen som han saknar så =)

Min läkning efter galloperationen har också flutit på bara bra. Jag känner mig nästan som vanligt igen nu, förutom att såren kan göra lite ont fortfarande, särskilt de två största. Och så är jag lite extra öm och har en liten svullnad än vid såret vid naveln. Och jag törs fortfarande inte ha någon bh på mig, vilket retar mig lite, men det är bara att stå ut. Läkningen är ju på gång iaf och jag behöver inte gå till jobbet utan tuttkasse heller då jag vabbar för Robin nästa vecka, så jag får väl vara nöjd ändå ;) 

Tänk att det är gjort nu! För både mig och Robin. Och det har gått så bra!

*andas ut*