Arvikamarten 2014

Så har vi åter en marten i Arvika bakom oss. Jag, mamma och barnen anlände till Arvika runt 9:30 imorse och strax efter 18:00 parkerade vi hemma igen många hundralappar fattigare, men nöjda efter en bra dag tillsammans.

Den första "kändisen" vi träffade på i år var min moster Gladys och hennes man. Sen har vi träffat på några kusiner till mig (Jörgen, Mattias, Suzanna) och lite tremänningar till barnen.

På tivoliplatsen träffade jag Christl och Linda från jobbet.

Barnen har shoppat en hel del och åkt massa karuseller. Jag köpte bara lite godis och 14 par strumpor för 100:- fast även det var ju till hela familjen så inget alls bara till mig själv i år.

Det bästa och roligaste av allt är att se barnen åka karuseller. Den lyckan... Underbart!

Inte för att de ser så glada ut på just de här bilderna då men... De har haft väldigt roligt iaf och det är värt alla pengar i världen!

Och så hälsade vi på mormor och morfar på kyrkogården så klart innan vi begav oss mot McDonalds för att äta (något som också blivit tradition för oss) innan vi åkte hemåt igen. 

Hej på marten!

Marten i Arvika 2013

Strax före 8:00 imorse hämtade jag och Linus upp mamma och Robin (som sovit hos henne) och gav oss av mot årets marten i Arvika.

Strax före kommungränsen till Arvika flög vindrutetorkaren av på förarsidan... Vände tillbaka och plockade upp den. Försökte få fast den utan framgång. Fick köra sakta då det givetvis regnade och det kändes som en evighet innan vi kom fram till en Statoilmack. Tyvärr kunde ingen hjälpa oss där så vi fick snällt ta oss vidare till Shell... Fick hjälp av en trevlig tjej där som upptäckte att själva fästet till torkaren saknades, så det blev till att köpa en ny...

Klockan var runt 10 när vi väl var klara och kunde göra marten som vi kom dit för. Parkerade bak i hamnen som vi brukar och traskade iväg.

Jag blev blöt om fötterna, särskilt vänster, direkt då mina gympadojor (jag vet, dåligt val för regniga dagar) suger in vatten.

Vädret var inte det bästa på årets marten då det regnade en hel del, men ingen av oss har iallafall klagat över frusenhet, så det får man vara nöjd med. Vi hade det bra ändå och ungarna har varit så duktiga båda två fast de fått gå så mycket.

Vi gick på marknaden, sen till tivolit och sen en stund till på marknaden. 

På marknaden träffade vi mammas kusin Helen och hennes kille och min lilla nästan nyckläckta tremänning Emma.

På tivoliplatsen träffade vi min kusin Tony, med fru och barnbarnet Nisse, som mina grabbar åkte en karusell med.

Mamma köpte tio biljetter till pojkarna så de fick 5 åk var, plus 2 till på slutet för de små radiobilarna.

Det är så roligt att se dem åka karusell för de tycker ju att det är så roligt, särskilt Linus skiner mestadels som en sol.

Robin åkte det lilla pariserhjulet själv, Linus vågade inte, men det verkade inte vara någon höjdare av hans uttryck att döma. Det var ganska tråkigt, meddelade han sen när vi frågade honom. 

Efter karusellåkningen tog vi lite lotter och så där, men sen var det skönt att komma ifrån tivoliplatsen för jisses vad blött och lerigt det var där. Sista stunden på marknaden gick jag och kände vattnet pumpas mellan tårna på vänsterfoten för varje steg... Tur att jag köpt strumpor (som jag gör varje år) och kunde byta i bilen när vi var klara. Det blev ju något bättre iallafall även om skorna fortfarande var blöta.

Förutom strumporna köpte jag bara lite godis tror jag. Det var annars mest ungarna som handlade för sina födelsedagspengar. Lite leksaker, ballonger och småplock. Linus köpte sig en mössa och Robin en tröja. Robin köpte en cool hatt också för 100 kr men den hade vi råkat tappa någonstans upptäckte vi när vi kom till McDonalds för att äta. Så synd ju... =/

Efter McDonalds besökte vi mormor och morfar på kyrkogården och pratade lite med dem. Linus sa att min morfar sa att han inte kände igen honom, men det måste ju ha varit för att han var så liten förra året kom vi fram till. Det kändes lite speciellt faktiskt att Linus sa att de kunde prata med honom och att han kunde höra dem...

Slutligen åkte vi till mammas faster Greta i Jössefors och hälsade på. Hon blev så glad att hon grät över vårt besök. Det var verkligen roligt att träffa henne, det var många år sedan jag var där nu. Robin var med då också, men var väldigt liten.

Där stannade vi i lite drygt en och en halv timme innan det var dags att styra kosan mot Grums igen. Innan vi lämnade Jössefors åkte vi förbi radhuset där jag, mamma och pappa bodde innan vi flyttade hit när jag var liten så barnen fick se. "Men hade jag BARA en PAPPA då?!!" sa Linus när jag förklarade att jag bott där med bara mormor och morfar :P

Hemvägen kändes också ganska lång och återigen tvingades jag att köra sakta då det blev mörkt och dimman låg tjock på vissa ställen och kom i drivande sjok på andra. Jag växlade mellan hel- och halvljus hela tiden beroende på vad som gjorde det lättast att se vägen pga dimman.

Strax efter Degerbyn hade jag kört på halvljus ett tag, men så tyckte jag ändå att jag såg något som inte stämde och något som sa mig att sätta på helljusen igen. Tack och lov, för där stod en älg mitt i vägen! Jag fann mig snabbt och kunde bromsa lugnt, men lite skrämd blev man ju när man tänkte på hur nära det var att något otrevligt hade hänt...

Äntligen hemma i Grums igen runt 20-tiden. Linus hade somnat i bilen (precis så han missade älgen plutten) och honom bar jag ner i säng när jag burit in allt annat från bilen. Sen gick jag ut igen till Robin som väntade in farfar och Johanna som skulle lämna hem Tyson som varit hos dem då Peter repar.

Kvällsmat för Robin och häng i soffan med en kopp te har nu avslutat kvällen på en riktigt bra dag. För trots vår otur som vi haft idag med en hel del så har det ändå varit trevligt och roligt. Vi har hållit humöret uppe och ungarna har varit riktigt, riktigt duktiga.

Godnatt & tack för i år, fina Arvika!

Heldag i Arvika.

I lördags tog vi (jag, mamma och småtrollen) den årliga turen till Arvika för att gå på marten. Som vanligt blev det en heldag borta. Lämnade Grums ca 9:45 och kom hem igen 20:45.

Årets marten bjöd på fint men kyligt väder. Mycket folk och väldigt trångt. Linus kärra var inte alls den mest ultimata att köra på kullerstenarna på torget... Det var besvärligt, men vi turades om och höll gott mod hela tiden ändå. Köpte de obligatoriska nya strumporna. Tivoli och varsin ballong till ungarna. Det vanliga.

När vi kände oss klara med marten besökte vi mormor och morfar på kyrkogården och efter det blev det McDonalds innan hemfärd.

Det var en riktigt bra dag. Jag mådde bra och Arvika är så fint. Jag trivs där.

Det hade kunnat bli ett längre inlägg här, men återigen är jag väldigt trött. Avslutar med lite bilder från marten, kyrkogården och McDonalds.

Vad jag gjorde i natt.

I natt har jag gått i gymnasiet, med klassrummet på min arbetsplats. Även yngsta sonen och min pappa gick i klassen (fast pappa var inte där, jag såg bara hans namn på ett papper). Och Marie. Och kanske 10-12 andra, som jag inte minns. Vid ett tillfälle när jag letade efter min plats (det var utlagt papper där vi skulle sitta, typ prov vi fått tillbaka) så såg jag ett prov med namnet Gerd Jansson på, på en tom plats. Jag har ingen aning om vem det är. Det kändes lite jobbigt att inte hitta sin plats direkt och jag kände inte alla, men slutligen fick jag sitta bredvid Marie så då kändes det bättre.

Vi hade en hemsk vikarie, som antagligen inte var lärare alls annars. En kvinna i 50-årsåldern, en sån där stroppig och säkerligen lite bitter historia. Hon gick hela tiden och muttrade över HUR HON SKULLE KLARA AV DET HÄR ENSAM och INGEN HADE SAGT ATT VI VAR SÅ MÅNGA. Smart där...
Sen ville hon ta ett möte med mig och Katarina för att lösa sina problem. Hon tog in oss i ett litet rum bredvid där hon satte sig framför en dator med ryggen mot oss och letade efter något och sa nåt i stil med: "Nu ska vi se här. Vi får ta ett möte nu."
Min mobil ringde, och jag reste mig och gick.

Plötsligt var jag ute och gick på Arvikamârten. Jag försökte kika efter något kul att köpa, men samtidigt var jag stressad för att jag började vara borta lite för länge. Och jag letade efter mamma, för hon skulle också vara där någonstans.
Jag hörde en gnällig unge på kanske 8 år eller så som bankade på ett skyltfönster och skrek på sin pappa att det var sååå tråkigt när han handlade. Sen satt han plötsligt uppe i en ställning till ett marknadsstånd och fortsatte skrika och ha sig. Jag gick emot honom och blängde de fulaste jag kunde, då blev han tyst.
Jag stressade runt lite och sen ringde min mobil igen. Det stod något konstigt, och jag var säker på att det var från skolan eftersom jag försvunnit för en ganska lång stund sedan, men det var Marie eller mamma. Jag minns inte, men personen i telefonen berättade att vikarien inte kommit tillbaka hon heller (vart hon nu tagit vägen) så det var lugnt.

Senare i samma dröm, åker jag bil med Katarina. På passagerarsidan där jag sitter ligger plånböcker, mobiler, tuggummipåsar, skräp. En del mina grejer, men mest hennes. Vi pratar om vad lika vi är, jag brukar också lägga så i min bil. Vi är på väg och ska köpa oss någon lunch, men det ska vara något riktigt gott den här dagen, annars kan det kvitta säger vi och så funderar vi på vad det skulle vara. Katarina föreslår ägg och något mer (möjligtvis bacon) men det tycker inte jag är någon fin lunch.

Vi åker på en liten gata, fortfarande på väg till affären, när vi får se min mamma tillsammans med en av mina mostrars gubbe S och mammas granne B stå utanför en villa. Någon av dem bor där, inte mamma dock. Klockan är kanske strax före 11 och jag funderar över vad mamma gör ute så tidigt, men det är fint väder så de ska nog ut och gå. Jag visste att de skulle på något möte också, men det var inte den dagen.
Vi hälsar, men de verkar inte uppfatta att jag är med i bilen. Bakom oss ser jag att S pekar finger, och jag tänker att det nog är för att det är en kommunbil vi åker i (som det plötsligt var, det var Katarinas privata till att börja med).

Tror drömmen slutar med att vi alla är tillbaka i klassrummet och att vikarien har varit borta i två dagar, så hon märkte aldrig hur mycket jag var borta. Men hon ska komma nästa dag igen och då kommer vi inte att göra det lätt för henne. Alla är jätteupprörda över hur hon kan tillåtas jobba när hon bara gnäller och muttrar och är sur på eleverna.
Det är otroligt vad mycket jag kommer ihåg från nattens dröm.
Fler detaljer jag minns är att Linus hade sin gröna Bamse-tshirt i klassrummet och kom för att sitta i mitt knä. Eller att när jag gick på marten så hade jag bara tshirt och tröjan knuten kring magen. Visst, solen sken och det var varmt för årstiden, men folk tittade ändå lite konstigt på mig.
Vikariens utseende kan jag fortfarande se framför mig med kort ljus frisyr och glasögon. Vem hon är vet jag inte, men hon ger mig lite känslan av en viss chefsfru, dock inte min.

Undrar vad allt betyder och var man får allt ifrån? Hjärnan sägs ju bearbeta allt som hänt under dagen osv, men ibland undrar jag allt hur detta verkligen går ihop sig? Jag har ju inte ens varit i närheten av att drömma om t.ex. Linus höga feber eller badhuskalaset jag och Robin var på igår. Det enda som kommer därifrån är nog att Katarina var med så pass mycket i drömmen eftersom hon och sonen var på samma kalas.

Någon som vågar ge sig på lite tolkningar? ;)

Det här var inte med i drömmen.

Spana in glasstraktorn (eller loket eller vad det är),

en kul idé måste jag säga =) Robin till höger.

Födelsedagsbarnet till vänster.

Vad drömde ni senast?

Arvikamârten 2011

Som så många år tidigare så blev det en tur till Arvika denna första lördag i oktober för att gå på mârten. Jag tvekade in i det sista om jag verkligen skulle sticka iväg det här året, men igår bestämde jag mig för att det fick bli så. Om inte annat för att det är roligt för ungarnas skull. Men visst skulle det ha känts konstigt för en annan också att INTE åka när det ändå är lite av en tradition att göra det. De enda åren jag kan komma ihåg att jag inte varit där är 2005 och 2009, eftersom båda pojkarna är födda i september och var alldeles nyfödda de åren. Då orkade jag inte. Att jag tvekade så i år berodde mest på en liten svacka jag haft igen som gjort att jag helt enkelt inte vill eller har lust med någonting över huvud taget.

Hur som helst, nu har vi varit iväg det här året också och gjort mârten, jag, ungarna & mamma. Vi lade inte så stor energi på marknadsstånden i år, men lite fick man ändå med sig hem. De obligatoriska strumporna till exempel, en tröja till gubben och fler Beyblades till Robin (trots att han inte skulle få några från början). Annars gick mesta pengarna till karuseller och ballonger tror jag. Hu, vad dyrt det är med sånt, men absolut värt det när man ser sina glada ungar. Varken jag eller mamma lade särskilt mycket pengar på oss själva, men barnen sög däremot en hel del av oss båda ;)

Jag är glad att vi åkte. Vi har haft en bra dag tillsammans, och viktigast av allt så hoppas jag och tror att ungarna har haft roligt och är nöjda. Det är allt tur man har dem!