Jobbet ska jag inte säga så mycket om mer än att det fortsätter att skapa frustration och ångest. Ingen lyssnar eller fattar vad vi säger och ingen pratar med oss heller om problemen de anser att vi har (vilket inte ens är samma problem som vi försöker lösa).
Tänk om man ändå hade utbildat sig till något eller kunde nånting annat så man kunde "välja" sig en arbetsplats! Men nu sitter man fast där, inte värd skit och betraktad som idiot (eller nåt i den stilen). Så känns det iallafall så som man behandlas. Man är ju "bara" en lägre arbetare.
När i helvete ska jag få bli hemmafru?!! Men å andra sidan är det ju bara 35 år kvar till pension...
I övrigt blev gubbens syster opererad imorse och jag har tänkt mycket på henne under dagen. Det är jobbigt att fortfarande inte ha fått något besked om hur det har gått.
Semesterdag imorgon (tack och lov) så man kan varva ner lite, för idag har det både brunnit i peruken på mig och varit (är) kaos inom mig.
Usch för allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar