onsdag 30 november 2011

Tillbaka till verkligheten imorgon.

Är för en liten stund sedan nedkrupen i sängen. Har inte varit hemma så mycket mer än kanske 20 minuter heller. Jag har varit hos Jessica tillsammans med Camilla och Anna och druckit te ikväll. Och bara suttit och pratat bort ett par timmar (lite drygt). Det blev så klart senare än vad som var tänkt, men tiden går ju så fort när man har trevligt. Sen så promenerade ju jag och Anna dit och hem igen och så blir man stående utanför en stund också innan man kan sluta tjöta och gå in ;)
Det känns skönt nu iallafall. Sånt här ska man göra lite oftare. Ta sig tid och bara vara med sina vänner en stund och egentligen göra "ingenting".
Tack Jessica för att du bjöd hem oss idag! För mig var det välgörande och jag tror jag fick lite ny energi från er =)

Imorgon börjar jag jobba igen efter nästan 3 veckor hemma med både egen sjukdom och VAB i en härlig (hrm...) blandning. Känns sådär måste jag erkänna. Jag är inte helt sugen, men jag måste ju komma tillbaka till verkligheten nån gång. Tur att det är torsdag imorgon iallafall, för då är det ju bara den dagen och så har jag helgen igen sen. En liten mjukstart ändå. Förutom att det säkert blir en hel del "catching up" för hjärnan att hålla reda på då efter så lång tid borta...

Jaja, morgondagen får vi ta itu med just imorgon. Nu måste jag snart sova lite också om jag ska orka med något överhuvudtaget från det att klockan ringer.

Dumma hund.

Ibland blir jag så arg på dig.
Jävla grävskopa!

Tryggare kan ingen vara.

Jag borde sova själv också nu, men man blir lätt fast i att studera sina sovande barn. Iallafall jag.
Trots att de bråkar och slåss en stor del av sin vakna tid så är de ändå så nära varandra, och älskar varandra. Det är så fint att se.


Och i modershjärtat ömmar det av kärlek till dessa små hopkrupna änglar.

tisdag 29 november 2011

Omanligt enligt Obi.

Grabbarna tittar i leksakskataloger och Linus fastnar på den här sidan och frågar mig vad det är för nånting, varpå Robin hojtar från sitt håll: -Linus, om du ska vara en man så ska du INTE ha en Toffee!


Fast jag tycker nog inte att Linus behöver vara en man riktigt än heller va? ;)


måndag 28 november 2011

De är iallafall snälla när de sover ;)


Natti natti!

Det löser sig.

Nu ska det nog bli bra allting.
Hoppas jag.
Mitt läkarbesök idag visade iallafall att jag inte har några som helst fysiska problem. (Förutom förstoppning då som bråkar med mig rätt vad det är, men det är ju en annan sak). Alla blodprover var bara bra och jag har inga fel på nerver eller reflexer heller t.ex.
Det sitter i huvudet resten, eller kommer därifrån.
Nu ska jag med början på måndag (förhoppningsvis) sjukskrivas 2 tim/dag de närmaste 2 månaderna. Detta för att få lite extra tid för mig själv och för att motionera och bli piggare. Förhoppningen är att jag ska kunna bli bättre av mig själv bara jag får tiden, och inte behöva höja medicinerna jag har eller få någon mer. Det känns jätteskönt, och jag tror säkert att det kan fungera både som uppiggande och lugnande ;)
Ja, ni fattar.

Visst ser det ut som att det bara kan bli till det bättre nu?

Och jag måste bara säga att Jörg är en så himla bra läkare, han ser och hör verkligen, och framför allt förstår han så mycket.

Gott.

söndag 27 november 2011

Sjukt.

Alltså, nu har det varit mycket sjukdom och tråkigheter på sistone. Jag är SÅ trött på det. Och framförallt tycker jag så synd om minstingen som drabbats av hur mycket som helst i en smäll typ. Det har varit förkylning, tung andning (och akuten förra lördagsnatten), öroninflammation, ögoninflammation, hög feber, försvunna pungkulor (vilket resulterade i ännu en tur till akuten i torsdags, men de kom tillbaka och det var ingen fara. De kunde visst dra upp sig pga t.ex smärta, och då var han förstoppad), stora nässelutslag och slutligen förstoppning igen.

Och så har jag så gott som hela tiden haft ont i magen från och till själv. På olika vis.

Igår var en sån där riktigt tråkig dag som bara gick nästan helt obemärkt förbi som i en dimma. Linus hade haft ont i magen hela natten och vi sov riktigt dåligt, sen vaknade jag aldrig till riktigt. Gått mellan soffan och sängen och varit allmänt seg och kurig. Blä...

Idag är magontet fortfarande kvar och vädret utanför verkar vidrigt, men jag har bestämt att detta ändå måste bli en mycket bättre dag.

Imorgon har jag min läkartid. Skönt. Och lite nervöst. Av någon anledning. Men mest skönt. Det lite lustiga är bara att när jag bokade tiden så var det för en massa andra saker än magen, men nu är den nästan mitt största problem...
Jaja, jag har en del att ta upp hur som helst...

Än så länge är jag frisk iallafall vet ni. Sen får vi se vad som kommer fram imorgon.

onsdag 23 november 2011

Vad jag gjorde i natt.

I natt har jag gått i gymnasiet, med klassrummet på min arbetsplats. Även yngsta sonen och min pappa gick i klassen (fast pappa var inte där, jag såg bara hans namn på ett papper). Och Marie. Och kanske 10-12 andra, som jag inte minns. Vid ett tillfälle när jag letade efter min plats (det var utlagt papper där vi skulle sitta, typ prov vi fått tillbaka) så såg jag ett prov med namnet Gerd Jansson på, på en tom plats. Jag har ingen aning om vem det är. Det kändes lite jobbigt att inte hitta sin plats direkt och jag kände inte alla, men slutligen fick jag sitta bredvid Marie så då kändes det bättre.
Vi hade en hemsk vikarie, som antagligen inte var lärare alls annars. En kvinna i 50-årsåldern, en sån där stroppig och säkerligen lite bitter historia. Hon gick hela tiden och muttrade över HUR HON SKULLE KLARA AV DET HÄR ENSAM och INGEN HADE SAGT ATT VI VAR SÅ MÅNGA. Smart där...
Sen ville hon ta ett möte med mig och Katarina för att lösa sina problem. Hon tog in oss i ett litet rum bredvid där hon satte sig framför en dator med ryggen mot oss och letade efter något och sa nåt i stil med: "Nu ska vi se här. Vi får ta ett möte nu."
Min mobil ringde, och jag reste mig och gick.

Plötsligt var jag ute och gick på Arvikamârten. Jag försökte kika efter något kul att köpa, men samtidigt var jag stressad för att jag började vara borta lite för länge. Och jag letade efter mamma, för hon skulle också vara där någonstans.
Jag hörde en gnällig unge på kanske 8 år eller så som bankade på ett skyltfönster och skrek på sin pappa att det var sååå tråkigt när han handlade. Sen satt han plötsligt uppe i en ställning till ett marknadsstånd och fortsatte skrika och ha sig. Jag gick emot honom och blängde de fulaste jag kunde, då blev han tyst.
Jag stressade runt lite och sen ringde min mobil igen. Det stod något konstigt, och jag var säker på att det var från skolan eftersom jag försvunnit för en ganska lång stund sedan, men det var Marie eller mamma. Jag minns inte, men personen i telefonen berättade att vikarien inte kommit tillbaka hon heller (vart hon nu tagit vägen) så det var lugnt.

Senare i samma dröm, åker jag bil med Katarina. På passagerarsidan där jag sitter ligger plånböcker, mobiler, tuggummipåsar, skräp. En del mina grejer, men mest hennes. Vi pratar om vad lika vi är, jag brukar också lägga så i min bil. Vi är på väg och ska köpa oss någon lunch, men det ska vara något riktigt gott den här dagen, annars kan det kvitta säger vi och så funderar vi på vad det skulle vara. Katarina föreslår ägg och något mer (möjligtvis bacon) men det tycker inte jag är någon fin lunch.

Vi åker på en liten gata, fortfarande på väg till affären, när vi får se min mamma tillsammans med en av mina mostrars gubbe S och mammas granne B stå utanför en villa. Någon av dem bor där, inte mamma dock. Klockan är kanske strax före 11 och jag funderar över vad mamma gör ute så tidigt, men det är fint väder så de ska nog ut och gå. Jag visste att de skulle på något möte också, men det var inte den dagen.
Vi hälsar, men de verkar inte uppfatta att jag är med i bilen. Bakom oss ser jag att S pekar finger, och jag tänker att det nog är för att det är en kommunbil vi åker i (som det plötsligt var, det var Katarinas privata till att börja med).

Tror drömmen slutar med att vi alla är tillbaka i klassrummet och att vikarien har varit borta i två dagar, så hon märkte aldrig hur mycket jag var borta. Men hon ska komma nästa dag igen och då kommer vi inte att göra det lätt för henne. Alla är jätteupprörda över hur hon kan tillåtas jobba när hon bara gnäller och muttrar och är sur på eleverna.
Det är otroligt vad mycket jag kommer ihåg från nattens dröm.
Fler detaljer jag minns är att Linus hade sin gröna Bamse-tshirt i klassrummet och kom för att sitta i mitt knä. Eller att när jag gick på marten så hade jag bara tshirt och tröjan knuten kring magen. Visst, solen sken och det var varmt för årstiden, men folk tittade ändå lite konstigt på mig.
Vikariens utseende kan jag fortfarande se framför mig med kort ljus frisyr och glasögon. Vem hon är vet jag inte, men hon ger mig lite känslan av en viss chefsfru, dock inte min.

Undrar vad allt betyder och var man får allt ifrån? Hjärnan sägs ju bearbeta allt som hänt under dagen osv, men ibland undrar jag allt hur detta verkligen går ihop sig? Jag har ju inte ens varit i närheten av att drömma om t.ex. Linus höga feber eller badhuskalaset jag och Robin var på igår. Det enda som kommer därifrån är nog att Katarina var med så pass mycket i drömmen eftersom hon och sonen var på samma kalas.

Någon som vågar ge sig på lite tolkningar? ;)


Det här var inte med i drömmen.
Spana in glasstraktorn (eller loket eller vad det är),
en kul idé måste jag säga =) Robin till höger.
Födelsedagsbarnet till vänster.


Vad drömde ni senast?


tisdag 22 november 2011

Så enkelt.

Robin: -Jag är inte kär i Ella längre.
Jag: - Jaså, det gick över snabbt?
Robin: Ja, hon var ju så rädd för mig när jag var kär i henne, så jag bestämde mig för att sluta vara det.


Var allting så här enkelt när man var 6 år? ;)

söndag 20 november 2011

Mina pojkar.

Ibland bara smälter hjärtat så där så att tårarna inte är långt borta. Oftast är det mina underbara barn som står för den värmen. Som i förmiddags när jag och Linus skulle sova ett tag och vi ligger i sängen ansikte mot ansikte. Blott 2 år så klappar han min kind och säger "Lilla gumman" hur kärleksfullt som helst...

Vad gjorde jag och vem vore jag utan dessa mina fina, fina pojkar?

Den kärlek jag får från dem, och känner tillbaka, finns det inget som överträffar. Inget.



Lördagsnatten spenderades på akuten.

Natten har spenderats på akuten i Karlstad med Linusen och hans snälla farfar som fick köra oss.
Igår kväll vaknade lillen först två gånger mellan ca 19-20 och var helt hysterisk. Första gången fick Peter honom att somna om, andra gången fick jag ta med honom upp. Vi kunde inte förstå vad som var fel och efter en del om och men somnade han igen, bakåtlutad mellan mina ben i sängen. Där fick han sitta kvar tills klockan var nästan 22 och jag bestämde mig för att ta natten själv också.
Mellan den tiden och ungefär tolv sov han oroligt och vaknade flera gånger. Han verkade ha besvär med att andas hur han än låg. Det verkade liksom tungt och ansträngt, inte alls som av en vanlig nästäppa. Att andas ut verkade trögare än att dra in.
Ringde rådgivningen osv osv.

Ungefär kl 1:10 var vi framme på akuten.
4:30 var vi hemma igen.

Exakt vad det varit med honom kunde man inte riktigt säga, men att han faktiskt var bättre i andningen när vi kom in talade för att det kunde röra sig om någon form av krupp. Han fick andas in adrenalin i 2 omgångar och så fick han lite kortison, och blev ännu lite bättre. Mindre rosslig och längre andetag. Syresättningen var det aldrig något fel på trots att han var blek, och inte tempen heller.

Förutom detta upptäckte man att han har öroninflammation i höger öra så från idag blir det penicillin för hans del också, tillsammans med fortsatt nässprayning och Alvedon-intag.
Så nu har han både ögon- och öroninflammation plutten.
Kul.

Imorgon blir det inget arbete heller då, denna gång för vård av barn. Både skönt och inte. Skönt för att jag återigen har mer ont i magen själv. Och inte, just för att det är så himla tråkigt att bara vara hemma. Jag hade ju ändå tänkt mig iväg den här veckan nu när jag varit hemma en hel sådan redan... Men visst, jag klagar inte heller (förutom att det blir dåligt med cash i kassan). Det är väl alltid att föredra att vara hemma med lillhjärtat och samtidigt få lite själavård själv, än att gå till jobbet som jag ändå inte trivs på till 100%

Nu är det nog snart dags för en tupplur. Det räckte inte att sova mellan 5 och 7:45 känner jag... ;)

fredag 18 november 2011

Fredagskänslan.

Visst är det något mystiskt över den här känslan man får på fredagar?
Jag älskar fredagar, men egentligen helt utan anledning.
Oavsett om man varit ledig eller jobbat under veckan, så är fredag ändå speciellt.
Till och med utan planer så är det bra med fredag, bara för att.

Pigg, trött, frisk, sjuk...
...så är fredag veckans bästa dag. Alltid.

torsdag 17 november 2011

Hoodie.

En sån här snygg kan man beställa sig på
Jag fick min igår!

(eller så kan man bara gå dit och lyssna på deras musik...)

Felsökning påbörjad.

Så har jag tagit blodprover idag och fått en läkartid den 28/11.
Vi får väl se vad som händer härifrån. Än så länge är jag "lyckligt" ovetande...
Ja, jag är nog lite orolig att något fel ska upptäckas. Samtidigt som jag tror att jag ändå är rätt frisk fast jag mår som jag gör emellanåt...
Ingen idé att spekulera för mycket i det, svar kommer ju tids nog och så får man utgå från det sen. Någon sorts hjälp behöver jag ju uppenbarligen oavsett, men vad det innebär kan man ju bara vänta och se nu då.
Jag har iallafall tagit tag i det nu.

Kolla upp sig.

Jag har varit hemma från jobbet hela veckan. Hur jag har känt mig har gått upp och ner, men helt bra har det inte varit. Egentligen så är det nog ingen större skillnad mot annars, men jag brukar ju inte kunna känna efter så som jag fått göra nu. Om det nu är bra eller dåligt...
Idag ska jag iallafall röva mig iväg till vårdcentralen och få lite prover tagna. Min läkare har beställt dem efter mailet jag skickade honom, så nu är det upp till mig att komma iväg och ta dem och sen också boka in en tid för att träffa honom. Jag är verkligen dålig på sånt här. Undviker det i det längsta. Men IFALL något är mer fel än man tror så är det väl bra om det hittas. Annars tycker jag inte att man ska leta efter sånt som "inte finns" heller...
Min insikt på senare tid har iallafall varit att jag måste börja ta lite mer hand om mig själv för barnens skull. Att inte bry mig om mig själv blir indirekt egoistiskt, för tänk om något händer mig för att jag inte lyssnat på kroppens signaler, och de har ju bara en mamma. Så har jag inte sett på det tidigare.

Nu blir det lite fortsatt soffhäng med lillemannen som så klart gått och blivit sjuk han med. Om en stund måste jag försöka komma fram till tandis för att återigen avboka hans 2-årskontroll där. Han blev ju sjuk förra gången med...

Ikväll är det en så kallad trivselkväll på Robins skola som klassmammorna ordnat. Det ska pysslas lite och föräldrarna ska lära känna varandra lite närmare. Jag ska försöka gå dit med Robin en stund, det tror jag allt att jag orkar. Han vill ju så gärna så jag vill inte gärna ställa in bara för att jag varit hemma från jobbet. Jag är ju inte sjuk på DET sättet. Jag lär inte smitta någon med mitt ont :P Och visst är det skillnad på att sitta och pyssla ett tag eller att städa i 6-7 timmar? Dessutom behöver jag komma utanför grinden lite...

tisdag 15 november 2011

Radiodebut!



Imorgon kommer InMeHead's låt Nut Sack att spelas
Karlstads Nya Radio 92.2 som veckans demo!

Repris på fredag ca kl. 8:35.

Jeeeiijj!!






Och jag är självklart stolt som fan! ;)

Vilodag två.

Jag... Mysklädd i sängen.


"Säg inte till husse att jag får ligga i sängen"


Mattes underbara sällskap.


Vila.

Är hemma från jobbet idag med, och det är tur för idag har jag mer ont. Idag sitter smärtan mest i mellangärdet typ och det bubblar i magen... Och återigen har det gått flera dagar sen jag gjorde ifrån mig. Jag är visserligen van att magen krånglar och stoppar upp sen flera år tillbaka, men det hade varit ganska lugnt ett tag nu innan det började igen.

Jaja, jag ska inte gnälla för mycket heller. Det känns inte så där jätteroligt att bloggen blivit en tråkig sjuk- och gnällblogg... Lite mer kommer det väl att komma, men jag får nog försöka styra upp den litegrann. Innan den fastnar som en annan förstoppning i cyberrymden. Sånt har vi nog av ändå just nu... ;)

Nu gosar jag ner mig under täcket och bara är.
Precis som igår så har jag tänkt mig att inte göra särskilt mycket mer än att flytta mig mellan sängen och soffan, surfa på nätet och sova. Det är ju inte bara kroppen jag behöver vila, utan även psyket, och jag tror att redan dagen hemma igår började verka positivt på den punkten.
Ryckningarna jag haft i ögonen (dag 15 igår) minskade ordentligt under dagen. Om det berodde på vilan eller bara var tillfälligt låter jag vara osagt, men skönt i vilket fall. Idag har det inte ryckt något alls än!

Jag är glad att jag faktiskt sjukskrivit mig. Det är annars väldigt sällan jag är hemma för egen sjukdom. Jag brukar inte känna efter och gå iväg så länge jag bara klarar av det jag ska göra även om det blir jobbigt. Men jag har nog kommit lite till insikt det senaste att jag måste stanna upp och lyssna lite på kroppens signaler, innan allt bara blir värre...

Det är visst inte fel att ta en liten paus ibland och andas för sig själv. Något som jag haft väldigt svårt för. Jag har ju knappt ro att ens gå på toaletten för länge... (undra på att man blir förstoppad, haha)

Det blir nog bra det här.

måndag 14 november 2011

Mysmåndag.

Det är inte varje måndagsmorgon man får ligga på soffan med en varm vetekudde, lyssna på InMeHead och surfa runt på nätet. Ensam hemma. Men idag får jag det och jag ska njuta av varje sekund. Sen är det väl inte för jävla roligt att ha det där skumma ontet i magen och ryggen, men det får man försöka tänka bort. Och hade jag inte haft det så hade jag ju inte legat här heller, utan då hade jag varit på jobbet istället och inte kunnat njuta av en måndag som jag kan idag ;)

Det finns för- och nackdelar med allt.

lördag 12 november 2011

Lördagskvällen.

Det verkar som att det kanske blivit lite för mycket av det goda för min del idag. Iallafall så är magen ganska så taskig och låter mig inte sova riktigt än... Verkar som att det ska bli några toalettbesök först =/

Men det har iallafall varit värt plågan ;)
Finaste Marie & Malin har varit här och hälsat på familjen ikväll. Vi har ätit tacos, godis, chips & dipp... Och spelat tv-spel några timmar. Barnen var vakna på övertid och slocknade så gott som direkt de kom i säng runt 21:30. Och jag tror att de var lika nöjda med kvällen idag som de var efter kalaset igår med.

Det har varit en riktigt bra helg hittills. Enligt mig. Magen ska vi inte fråga vad den tycker.

Godnatt!

fredag 11 november 2011

Riktiga vänner.

Robin och Liza i september 2005...


...och idag 11/11-11

Det är ju ingen tvekan om vems katten är i den här familjen!

Kalasfredag.

Ikväll har jag och grabbarna varit på 5-årskalas hos söta Saga som fyller år till veckan. Ett rosa Hello Kitty-kalas med tjejer i stor majoritet, men det bekom iallafall inte mina pojkar ;)
Linus var lite blyg först och ville inte släppa mig, men när han hade vant sig lite så var det inga problem. Han sprang runt och lekte som ett litet yrväder han med, minst som han var (förutom födelsedagsbarnets lillasyster som är 1 då).
Det var två mycket nöjda grabbar som somnade här ikväll.

Tyvärr är inte min mobil så lätt att få några bra bilder med, så ni får nöja er med att se det fina (och mycket goda) som Jessica bakat till dotterns kalas =)



En mycket trevlig inledning på helgen!

E-post?


Hur klickar man på ett vanligt papperskuvert? Någon som vet?? :P

torsdag 10 november 2011

Denna dag.

7.00 Jag och barnen masade oss upp. Alldeles för sent.

7.32 Åkte hemifrån för att lämna barnen, trötta och sena som vanligt, men hinner precis.

7.50 Gjorde ett snabbt inhopp på OKQ8 för att köpa RedBull & macka.

8.00-14.00 Jobbade (hoppade över lunchen idag och slutade lite tidigare)

14.05-14.35 Kikade in hos planerarna på jobbet, mest för att hämta min skylt som Malin gjort. En "planka" med texten "Lycka är att vara där Du är" efter önskemål från mig, och som vi ska ha över sängen. Den blev jättefin! Bild kommer så småningom när den är på plats.

14.40 Kom till Linus dagis för ett så kallat utvecklingssamtal som var bokat till klockan 15, men det passade att jag kom tidigare så jag behövde inte vänta. Och som alltid så var det ett rent nöje. Linus är en pigg och glad kille, som är med på allt och gärna provar olika saker. Han bubblar och pratar konstant, och kan så mycket ord. Han berättar om allt möjligt och förstår vad som sägs. Och så vidare. Ingen nyhet egentligen för de som känner honom.
Och jag är så STOLT och TACKSAM över båda mina duktiga pojkar. Det har alltid bara varit positiva omdömen och smicker på bådas samtal från första gången när Robin var liten. Härligt!

15.15 Jag och Linus kom hem till sjuklingen (Peters hemska hosta har återvänt). Robin blev upphämtad och tagen med hem av Caroline & Jonathan efter fritids, så han var inte hemma. Vi slappade och såg på två avsnitt av I Drömmarnas Trädgård efter direktiv från lillemannen. Åt lite framför tv:n.

17.06 Jag åkte ner till Klingan och hämtade ut ett paket från Ellos med nya kläder till pojkarna. Sedan vidare hem till familjen V för att få mig en mugg te och hämta upp Obi.

18.10 Hemma igen. Svärföräldrarna & småkillarnas kusin var här. Barnen provade kläder och det blev lite bus och dans.

19.04 Ovan nämnda personer åkte hem och det var kväll. Jag och barnen gjorde oss i ordning för läggdags.

19.34 Nerbäddade och klara för natten.

20:15 Linus var den som somnade sist av pojkarna (som vanligt).

Nu är det min tid med datorn en liten stund, men tror att jag ska försöka lägga ner till senast klockan 22 iaf. Jag är dödstrött i vanlig ordning...

Slut för idag, tack för idag.



tisdag 8 november 2011

Liten och ondskefull.

Barnen brukar ofta kivas och skvallra på varandra i stil med "Maaamma! Han bet mig!!" eller "Aaaah, han slååååss!!" och det var inget undantag i morse, förutom att jag denna gång blev så full i skratt...

Barnen satt uppe i köket och jag var på nedervåningen för att hämta lite kläder, när Robin ropar för att gnälla om sin lillebror:
-Maaamma!! Han skrattar ONDSKEFULLT!!

Hihi.

De är för härliga mina busungar =)

söndag 6 november 2011

Helgen i 3 delar.

DEL 1
Fredagen bjöd på tjejfest/homeparty hos grannen som precis blivit säljare för Himmelriket. Man kan väl säga att hon hade ett övningsparty med oss som försökskaniner.
Åtta tjejer var vi med grannen själv inräknad och det blev en trevlig kväll som varade mellan kl 19 och ca 23:30 för oss som var sist därifrån.





DEL 2
Slutet av denna dag var dock allt annat än trevlig för min del.
Jag hade haft lite småont i magen tidigare under dagen. Runt 15-tiden så släppte min förstoppning och efter det kändes magen inte helt okej. Runt 17-tiden så kände jag som lite molvärk i mellangärdet, ungefär som att jag skulle få magkatarr eller nåt sånt. Jag tänkte inte mer på det och gick iväg på tjejkvällen som planerat och det gick bra. Runt 23 kände jag att jag började få lite ont i sidan, men jag skulle ju strax ändå hem och lägga mig så det var ändå lugnt tänkte jag.

Väl hemma fick jag mer och mer ont, det gick från bröstbenet, neråt, ut i höger sida och upp på ryggen. Det var obehagligt, men jag orkade ändå somna strax efter klockan 24.
Klockan 4 vaknar jag och har hur ont som helst. Jag kan inte ligga på varken höger eller vänster sida eller på rygg. Jag satt på sängkanten och gungade en stund med armarna runt magen, sedan i sängen med knäna uppdragna under hakan och med armarna runt dem. Jag visste inte om jag skulle gå upp eller ligga kvar. Jag testade till och med att ligga på den stackars magen ifall det skulle funka bara för att jag var så desperat där en sväng.
En brännande, molande värk som jag aldrig varit med om tidigare.
Jag funderade på att gå upp och ringa sjukvårdsrådgivningen, men på något vis så lyckades jag ändå somna om och det blev aldrig av.

Vaknade först runt kanske 8:30, var vaken en liten stund och fortsatte sen att sova till 12. Värken blev bättre för varje gång jag vaknade och när jag gick upp där runt 12-tiden kände jag först knappt något alls.

Jag och Peter åkte bort till svärföräldrarna för att få middag och hämta barnen efter deras övernattning och redan i bilen på vägen dit så kände jag att det började bli lite mer igen. Fast smärtan blev aldrig så stark som den varit under natten.

Jag tvekade länge, men efter påtryckning från både familjemedlemmar och flera vänner så ringde jag ändå rådgivningen runt 15-tiden på eftermiddagen och fick en tid för att komma till Gripens vårdcentral i Karlstad 17:30 samma kväll. Då var smärtan kanske bara 3-4 någonstans på en skala mellan 1-10 till skillnad från nattens 8-9.

På Gripen hittade de inget särskilt fel. Jag blev klämd på både mage och rygg, lyssnad på med stetoskop både fram och bak, jag fick göra olika övningar som vridningar och försöka nå mina tår. Det togs ett urinprov och ett blodprov, som inte visade någon infektion. Och efter bedömning av läkaren så var det iallafall varken gallan eller magkatarr som spökar. Kanske något muskulärt, sa hon. Det tycker jag låter jättekonstigt, men vad vet jag... Hur som helst blev jag hemskickad med rådet att äta alvedon eller panodil 3-4 ggr per dag och stöta till med ipren om det inte hjälper...

På hemvägen i bilen diskuterade jag och Peter lite annat om vad som kan vara fel, och en del vi funderade över handlade om att jag troligtvis ska ha mens snart. För inte förra gången, men gången innan det så hade jag ju också ont i magen på flera olika sätt och även upp i ryggen. Så pass så att jag fick gå hem från jobbet tidigare en dag för att jag inte orkade med. Om det kan ha med något sånt att göra.
MEN det förklarar ändå inte den smärtan jag upplevde under natten till lördagen. Den förblir fan ett mysterium.

Jaha...


DEL 3
Idag är det söndag och jag har fortfarande ont i magen, men molandet i ryggen är iallafall så gott som obefintligt. Nu börjar det faktiskt kännas mer åt mensvärkhållet med en touch av magkatarr... MEN det är kanske en 2:a på den där skalan nu, så det är ändå okej.

Jag och Robin har haft några timmar på tu man hand idag och varit i stan på bio och McDonalds. Han ville i början på veckan att vi skulle åka på en veckas semester (till Hawaii eller så) bara han och jag, men eftersom det är lite svårt att få till så fick det bli så här istället. Huvudsaken var att vi fick lite egen tid tillsammans.


Filmen var bra och mysigt hade vi. Skönt att få ägna lite tid åt bara Robin.

Det var lite häftigt att se filmen i 3D faktiskt. Det var första gången för både mig och Robin och jag är glad att vi faktiskt tog det och testade istället för den vanliga sorten.





Nu ska jag maila min läkare och försöka få en tid för någon form av hälsokontroll...

fredag 4 november 2011

Morgontrött.




Men godmorgon...

Har en helledig dag idag. I och med höstlovet så behöver inte Robin följas till skolan heller och vi kan bara gå i myskläder och dra hela förmiddagen om så är. Turligt nog. Ledig dag och ungarna vaknar 05:15...
Jojomen...

torsdag 3 november 2011

Annars är det bra.

Den här veckan har arbetet förändrats en hel del. Så kallade planerare har tagit över just planeringen och just det är faktiskt skönt, men det har varit en tuff vecka ändå. Mycket mer slit och senare lunch till exempel. Och förvirrade kunder som inte fått den tid de är vana och som inte fått information om att vi kommer en annan tid... Men inte så mycket vi kan göra mer än att beklaga då det inte är vi som bestämmer längre. Och inte kan vi tala om när vi kommer nästa gång heller, bara att det är om ett visst antal veckor men inte dag och tid. Jag tycker det är så synd...

För övrigt är jag trött och sliten och virrig i huvudet, men det är ju inte bara den här veckan som det gäller även om det kanske är lite lite mer nu än förra. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag tycker att jag börjar bli mer och mer konstig i huvudet och det har inte givit med sig kan jag säga. Jag glömmer saker hela tiden, mer än vanligt. Den här veckan har jag glömt matlådan hemma i en kasse i hallen 2 dagar. Jag glömde Robins badkasse i tisdags och kom inte på det förrän jag kommit ner till Karlberg för att hämta leasingbilen, men jag fick väl skynda mig hem och hämta och köra den till Robin på fritids då. Idag glömde jag mitt nya cigarettpaket på jobbet när jag gick hem för helgen.
Jag glömmer vad det är jag ska göra ofta.
Jag glömmer var jag är på väg när jag kör och måste tänka hårt några sekunder för att komma på det. Jag glömmer att svänga och får göra extrasvängar.
Jag har kommit ner till Karlberg och inte kommit ihåg vägen från Linus dagis och dit. Jag VET så klart vilken väg jag kört, men jag kommer inte ihåg det. "Oj, är jag här nu plötsligt". Undrar hur uppmärksam man varit på vägen då...

I fyra dagar har jag haft ryckningar i vänster ögonlock. Idag började det i höger med.

Jag sover rätt okej, men biter nog ihop och vaknar med huvudvärk.
När jag kommer hem från jobbet är jag helt bedövad och orkar knappt med något annat alls.

Lite förstoppning på det också för att lägga till lite mer jäkelskap.

Suck...

Men annars är det bra.