Suck.

Jag tänkte att jag skulle ge ett litet livstecken ifrån mig, då bloggen blivit lite tyst på senaste.

Jag är nere i en "dal" igen och har inte mått så bra den senaste veckan eller så. Då blir det inte så mycket bloggat heller då jag tappar lusten till allt.

Det kryper i mig. Jag känner mig orolig och uppskruvad, samtidigt låg och orkeslös. Härliga kontraster!
Lättirriterad och småsur. Ledsen.
Det är egentligen inget allvarligt och säkert låter det värre än det är, för jag kan hantera det och oftast (tycker jag själv) är masken jag lägger på mig på jobbet nästintill prickfri.
Men lite jobbigt är det ändå...

Inatt fick Peter väcka mig för att jag gnisslade tänder något så bedrövligt och hela dagen har jag kämpat för att försöka hålla mina mörka moln på avstånd. På en av affärerna var det så mycket folk idag och lååånga köer till tre kassor, så jag trodde att jag skulle få någon sorts ångestanfall när jag stod där, men jag lyckades fokusera och ta mig igenom det. Obehagligt dock.

Men nog med gnäll, även om jag skulle skriva några meter till säkert om allt.

Dagens befrielse var att få hämta barnen på fritids och dagis. Längtade extra efter dem idag. Och efter en bra kväll med familjen så känns allt lite bättre igen och jag hoppas det är på väg att vända tillbaka lite mot den ljusare sidan igen.
Man tröttnar på att må så här...

Imorgon är en ny dag iaf.
Det är ju bra det.