Jag borde inte...

...men jag gör det ändå. Äter chips i sängen och tycker synd om mig själv.

Idag har det varit en sån där jävla skitdag som man inte riktigt vet hur man ska hantera och gå vidare ifrån. Vissa saker står mig upp i halsen nu och jag är så trött på det. Jag önskar jag bara kunde skita i det, men det är ju tyvärr inte så enkelt eftersom man är en människa med känslor och ingen robot... Och att försöka glömma det som varit och se positivt framåt är inte så lätt heller när man är mitt uppe i något och bara oroar sig för vad nästa grej ska vara för skit eftersom det aldrig tycks ta slut.

Älsklingen repar ikväll så det var skönt att mamma kom hit ett tag och var med mig och grabbarna. Det brukar vara ganska jobbigt att vara ensamma när jag har mina myrkrypningar inne i huvudet och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Dessutom så blir jag som bedövad av trötthet när jag mått så här och varit irriterad på jobbet.

Tur det är fredag imorgon igen och helg sen...