Det är lördag och Peter har således åkt iväg mot Torpstöd för att repa, och jag har en otrevlig klump liggandes i magen. Det är exakt en vecka sedan han åkte dit sist och krockade med älgen och jag VET att oddsen för att det händer igen inte är särskilt stora alls, men det känns ändå oroligt inom mig.
Nu väntar jag bara på samtalet som säger att han är framme och att det gått bra.
Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar