Inte helt bra.

Har haft några lite jobbigare dagar nu igen. Mycket att tänka på. Mycket irriterande moment på jobbet och fysiskt slit. Trotsiga barn hemma. En del sånt. Jobbet är nog tyngsta delen just nu på flera sätt. APT imorgon, då hoppas jag åtminstone få veta vem jag ska vända mig till för att få omplaceringen jag vill ha vid årsskiftet...

Huvudvärk. Hela dagen. Biter ihop käkarna på nätterna. Svårt att slappna av. Lite små-ångest. Suck.

Jag vill inte klaga för mycket, i det stora hela mår jag nog ändå ganska bra jämfört med hur jag HAR mått för längre sedan tillbaka, men jag känner mig bara så trött just nu. Slut liksom. Och den där känslan av att det kryper i en och som man inte kan skaka av sig är inget vidare...

Men ännu en dag är till ända, jag har bestämt mig för att försöka somna alldeles strax och imorgon är jag på benen igen och även ett steg närmare helgen. Tur veckorna går fort iaf.

Trevlig kväll & godnatt.

Nära vänner.

Det är något speciellt de delar Robin och Liza. Där Robin sover, sover Liza också. Alltid väljer hon Robin i första hand oavsett var han ligger. Han behöver sällan ropa för hon kommer till honom ändå. Det är så fint det de har tillsammans. En sådan vänskap och kärlek mellan människa och djur som man blir alldeles varm av att få bevittna. Mina älskade fina. Må de få många år till med varandra.

Nu är den här.

Hösten. För nu jag har haft den där speciella känslan. Det är en särskild luft. Den blir lite lättare att andas och hösten kan vara så otroligt vacker de fina dagarna. Jag gillar det.

Visst tycker jag om sommaren (även om det inte varit någon vidare sådan här i år), men jag gillar ändå när det blir lite mörkare och kyligare igen. Det är en tid som gjord för mys och man kan lättare stanna inne med gott samvete.

Det kvittar att augusti inte är slut än, för fler än jag har väl sett att det redan har gulnat på vissa träd och till och med fallit löv från andra? Det om något är väl ett tecken på höst?

Och en känsla ljuger inte. Iallafall inte min känsla av höst och det konstiga lugn jag kan känna när jag andas in vindarna. Min bästa tid på året.

Vet ni vad som är vackert?

Jag får väl börja med att be om ursäkt för att jag kanske är lite flummig idag, men:

Jag hängde tvätt förut som miljarder gånger tidigare, men idag både kände och såg jag vad vackert det var. Ja, inte att hänga tvätt, men just det symboliska i blandningen av alla kläder i fyra olika storlekar som hängde för att torka tillsammans. Mina, gubbens och båda barnens. En familjs.

Det är kanske löjligt djupt, men det sägs ju att man ska se de små sakerna i livet och detta idag gav mig ändå känslan av lycka och tacksamhet gentemot ett större sammanhang.

Jag älskar att jag får dela livet med just min familj! De vackraste utav alla.

Ett lååångt inlägg om mina stora barn.

Något håller på att hända. Mina pojkar håller på att bli så stora...

Imorse lämnade vi för första gången hemmet tillsammans alla tre utan att behöva sätta oss i bilen för att komma iväg till skola och dagis (eller ja, egentligen var vi fyra eftersom katten var med oss också). Vi korsade vägen tillsammans och så fick Robin gå själv bort till skolan medan jag och Linus stod och tittade på honom. Det var en stolt förstaklassare som nu fick gå ensam för första gången. Förutom att katten följde honom en liten bit också innan hon kom tillbaka till oss.
Däremot kommer det dröja innan han får gå hem själv då vi anser att det finns så mycket skumt folk i området...

Sedan gick jag, Linus och Liza vidare till hans dagis där han nu skulle vara sin första riktiga dag efter inskolningen. Han var lite motvillig så jag fick bära honom och precis som igår så tyckte han att vi kunde fortsätta förbi och gå hem till mormor istället som bor på andra sidan dagis. Det var inte så att han grät och skrek men han klängde fast vid mig och jag fick inte släppa ner honom, så han fick tvingas över i fröken Anns famn, men sen kunde jag faktiskt gå och resten av dagen hade det inte varit några problem. Han hade väl saknat sin kompis som inte var där idag, men han hade ändå kommit in ganska bra med de andra barnen och redan lärt sig många namn. Vid maten hade han varit precis så glad och pratig och sprudlande som jag förstått att han var på sitt förra dagis med, så det kändes skönt att höra. Och faktiskt så hade han inte särskilt bråttom hem heller när jag och Robin kom och hämtade honom runt 13:30.

Robin känns som att han har växt flera meter den här veckan sen han började 1:an. I måndags som var första dagen var han hemma och "hade ont i magen", men det visade sig vara lite oro inför det här med att börja skolan på riktigt. Sen har det gått som en dans och det var inte alls så farligt som han trodde. Han är duktig. Och han har som sagt blivit så stor... Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Det var alltså inte i fjol jag fyllde 23 och var höggravid med honom utan det är redan 7 år sedan?!

Sen något annat som hänt är det här med att Linus börjat somna själv i sin säng. Det började först för ett tag sedan med att han hellre ville somna i sin egen säng än i min & gubbens vilket var ett välkommet break bara det, men man fick ju ligga inne hos honom istället tills han somnade. I onsdags somnade han ensam eftersom han var så otroligt trött och jag var tvungen att hänga tvätt innan jag kunde komma, och jag trodde nästan att det var en engångsgrej, men igår BEGÄRDE han att få ligga själv när vi var på väg i säng och idag var det självklara svaret på frågan om jag skulle ligga hos honom "Nej, själv"!

Så nu kan man nog säga att den här sovgrejen har löst sig ganska bra utan någon större kraftansträngning (förutom att han bara ska sova hela nätterna inne hos sig också, men det kommer nog. Igår sov han iallafall inne hos sig till 01:15).

Nu är nästa steg att sluta med nappen och bli blöjfri också.
Han tog iallafall ett litet ministeg själv i onsdags genom att lämna nappen hemma inför inskolningen och tala om att han inte behövde den för han var "stor pöjk" den dagen och han har faktiskt inte haft den med sig de här två andra dagarna heller. Nu ska vi väl bara försöka få honom att vara det hemma också lite mer ;)

Men ja, vad är det som händer? Det är så underbart och härligt att se dem växa och bli stora, men shit om det inte är lite skrämmande också...

Och lite svårt att hänga med. Jag hoppas att de inte är tonåringar när jag vaknar imorgon...

Inskolning dag 2

Idag var det dags för Linus andra inskolningsdag på nya stället, och idag skulle han dessutom vara där ensam mellan 10-14.

Jag hade förberett honom innan och talat om många gånger att jag bara skulle följa honom dit och sedan gå. Så han var väl medveten om det och när vi kom dit så var även bästa dagiskompisen redan där, vilket nog var en riktigt lyckad kombination för det gick jättebra! Det var bara för mig att gå och Linus tyckte det var helt okej.

Klockan 14 var det dags för hämtning. Linus stod då hos en fröken och såg lite smått bedrövad ut. Kompisen hade åkt hem lite tidigare och nu hade Linus börjat fråga efter mig så det var precis lagomt jag kom. Annars hade det gått hur bra som helst under dagen. De hade lekt och haft roligt och han hade varit duktig på lunchen. Han hade även fått prova att gå på toaletten två gånger (vi bestämde igår att Linus ska få toaträna på dagis och så kanske vi gemensamt kan få honom blöjfri så småningom).

Jag tror det här kommer bli jättebra. Jag gillar redan personalen och stället känner vi ju till sen förut.

Imorgon ska han vara sin första "riktiga" dag där när jag jobbar. Då får vi se hur det går att lämna när det är tidigare och dagiskompisen inte kommer att vara där. Men vi tror väl det bästa.

Förskolan Järpen.

Halleluja moment!

Vi har haft lite problem med att få lillen att somna sen han började på dagis efter semestern förra måndagen. Klockan har blivit både 21 och 22 de flesta kvällarna och detta antagligen beroende på att han fått sova en halvtimme på dagis trots att han egentligen så gott som slutat att sova middag hemma under ledigheten... På morgnarna har han varit jättetrött och det är ju inte riktigt rätt.

Hur som helst, idag har han inte sovit nånting under dagen och nu ikväll ville han själv lägga sig och se på film redan klockan 18 medan jag grejade i tvättstugan. När jag kikade in ungefär 20 minuter senare såg jag precis hur hans ögon gick igen och han somnade!

Så idag har han somnat både I TID och ENSAM I SIN SÄNG!!

Det är stort för en småbarnsmorsa det!

Inskolning dag 1

Idag har Linus gjort sin första inskolningsdag på Stjärnan tillsammans med sin bästa dagiskompis från Bamse. Han var lite blyg först och ville inte gå in på gården ens, men efter en stund släppte det och de båda kompisarna kunde även äta lunch med resten av gänget utan oss mammor när det var dags för det.
Efter maten var det dags för utelek och de fann sig bra tillrätta på en gång med oss mammor på en bänk där vi tittade på.

Så första dagen gick över förväntan. Kanske mycket just tack vare tryggheten pojkarna har i varandra.
Imorgon ska vi prova att lämna dem...

Min stjärna på Stjärnan!

Hejdå Svalan!

Linus gjorde sin sista dag på Svalan avd. Bamse idag. Jag kan absolut inte förstå det och det känns riktigt vemodigt. Jag kommer sakna fröknarna, då alla tre varit så himla goa. Samtidigt vet jag att det blir bra på nya stället med. Och det ska bli skönt att ha honom så nära, bara över vägen typ och granne med skolan där Robin går. Jag och grabbarna sa hejdå och gav fröknarna en varsin liten present när vi hämtade Linus idag. Och Linus fick bl.a. en cd med bilder på från hans tid där.

Herregud, liten har blivit stor och en ny tid börjar... Vi ska inte tillbaka något mer... (om vi inte får ett barn till nån gång, som Robin uttryckte det)

Vi sa hejdå till allting en sista gång innan vi åkte hem.

Jag träffade en riktigt skön kille idag...

Han heter Onyx och är siames. Shit vilken personlighet!

Robin har lekt med Onyx lillhusse D i eftermiddag och jag har druckit te med matte Katarina. En helskön familj de där tre allihop! Det får vi göra om snart.