Det går lite för snabbt.

Idag har det faktiskt varit en riktigt bra söndag. Jag gillar inte söndagar annars, men den här veckan har det faktiskt gått an...

Vi har haft Camilla och Rasmus på besök några timmar under dagens första del. Robin och Linus fick paket eftersom de båda fyllt år under september. Ungarna lekte och så åt vi glass med maränger, kex, strössel, kolasås & hard topping chokladsås. Mumma det!

Runt 16:30 gick jag och Tyson för att lämna Robin hos mamma (och katten som bestämt att hon också skulle med), och sen vidare till Maria för en fika och lite "catching up". Vi har inte umgåtts på mer än ett halvår, jag tror det var i januari eller februari jag var där sist (och före det hade det säkert också gått ett halvår eller så). Det var jätteroligt att ses idag och vi sa att vi verkligen måste skärpa oss nu och göra om det lite snabbare nu den här gången. Om inte annat så måste jag ju gå dit och kika på bebisen nån gång om 2-3 månader när den kommit ;)

På hemvägen gick vi förbi och hämtade Robin och Liza igen.

Och när vi gick nerför trapporna så kom jag av någon anledning att tänka på alla de gånger när Robin var liten och han & jag varit hos mamma. Vi brukade ofta ha bilen på vintern fast vi bodde nära då med, och det var särskilt vinterkvällarna jag tänkte på nu ikväll. Hur vi brukade titta på månen och stjärnorna där ute i kylan när vi kommit hem innan vi gick in.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på just det nu ikväll för det fanns liksom ingenting som ens liknade de tillfällena. Det är höst nu, mulet och regnigt ute och faktiskt ganska varmt. Men iallafall... Kanske för att det var "bara vi" när vi gick hem ikväll.

Han har blivit så stor nu min förstfödda. Det känns så långt borta redan när han satt på min arm och fascinerades av månen de där kvällarna och vi sjöng Blinka lilla stjärna i vintermörkret.

Han började förskoleklass nu i höst. Ett stort, duktigt skolbarn. Jag får en underlig känsla i bröstet ibland när jag släpper av honom vid skolan på morgonen och han springer över skolgården med ryggsäcken guppandes på ryggen. Så liten, men ändå så stor.

Och lillebror som redan har hunnit fylla 2 år. Som var bebis så kort tid. Eller iallafall så känns det så, men egentligen var det väl bara tiden som gick så fort. Om mindre än 2 månader så har han redan gått på dagis ett helt år, och tänk så mycket som hänt i hans utveckling på den tiden.

Jag vill bromsa tiden lite nu...

Nu gråter jag.