Det är fredag. Solen skiner nu, men det blåser som bara den. I morse var det mörkt och regnigt också, men det gjorde mig inget. När jag gick från dagis och hem för att ta bilen till jobbet log jag för mig själv när vinden tog i och jag fick dropparna mitt i ansiktet. Det var härligt på något vis. Just då. Jag kände mig så levande och livet känns ganska bra för tillfället. Så klart har jag mycket runt mig och mår inte alltid så bra inombords, men jag känner en sådan tacksamhet ibland för allt som faktiskt är bra. Jag har jobb, familj, vänner, körkort... Jag är ganska ung och jag är frisk. Jag har möjligheten att kunna GÅ och finnas till där mitt i regnet, som i morse. Alla kan faktiskt inte det. En olycka t.ex. skulle kunna hindra mig från att någonsin mer kunna följa mina barn på morgonen. Det kan hända. Tänker man så, så är man lite mer tacksam över vad man faktiskt kan oavsett vilket väder det råkar vara. Då kvittar det hur vinden rufsar till håret och regnet stänker ner glasögonen. Det är värdsliga saker. Men att finnas till och finnas med sina barn är inte det.
Man borde känna så här lite oftare. Tänka efter. Se de små sakerna som annars är så självklart och som man tar för givet.
Jag kommer garanterat att fortsätta gnälla över vädret, leriga kläder, att det är tråkigt att städa, att jag har huvudvärk, att barnen är väldigt trotsiga emellanåt o.s.v. Jag är inte heller mer än människa. Men innerst inne kommer jag ändå vara tacksam också.
Fast nu har egentligen det här inlägget dragit iväg lite. Det jag skulle få ner var nåt om Linus barngympa som började igår och om Robins judo som drar igång imorgon. Och att det är fredag och jag är så glad idag och ser fram emot fredagsmys ikväll, kanske ensam i sängen eller kanske med barnen som sällskap. Gubben repar ikväll igen. Imorgon spelar InMeHead på I2 i Karlstad i samband med TjurRuset. Det tänkte jag också få fram.
Men nu har jag ju gjort det också, så här avslutar vi väl för nu då ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar