Negativ.

Egentligen borde jag kanske inte skriva något alls, för jag känner mig så negativ... Jag vill verkligen vara glad och positiv, men det är som att något tungt dragit in över mig =/

Vädret är kanon och livet borde vara härligt. Och inga problem har jag heller, mer än att jag känner mig som jag gör... Jag skulle skämmas som ens tänker tanken att klaga, om nu klaga är rätt ord. Jag vet inte vad det är jag håller på med, men gnällig är jag garanterat. Men ibland så undrar jag bara vad det är för fel?? Jag har ingen större anledning att känna som jag gör, men ändå gör jag det och bara det i sig ger mig ännu mera ångest... Svårt att förklara.

Jag vet också att det går över, men iallafall. Jag känner mig så låst i mig själv på något vis.

Vi har varit hos svärföräldrarna och fått mat idag. Ungarna har haft vattenkrig och Peter har spelat fotboll och gungat med dem. De har badat i bubbelpoolen. Jag har knappt gjort nånting där borta, mer än att äta och sitta i solen. Ändå känner jag mig helt slut nu efteråt =( Jag skulle gärna krypa i säng nu och sova bort resten av dagen även om det inte vore särskilt rimligt.

Varför orkar jag inte? Och varför denna känsla av att bara vilja dra för gardinerna och gömma mig från allt och alla? Jag skulle verkligen behöva semester, och kanske då framför allt från mig själv...

Jag hatar den där återkommande oroliga känslan som dyker upp när den själv tycker. Den som egentligen alltid ligger där och trycker, men som visar sig lite olika (och olika starkt), ibland som att det är något jag väntar på eller ibland som en känsla av något jag borde göra eller vara. Tyvärr vet jag aldrig vad det är, utan den bara gnager mig utan att låta mig få ro. Bara en jävla ångest över något som inte finns...

Nej, jag tror faktiskt att jag går ner och lägger mig en liten, liten stund iallafall och hoppas jag piggnar till litegrann sen.

Ha det så gott alla som orkar =)