torsdag 1 december 2011

Pustar ut.

Det var okej att komma igång med arbetet idag, men inte mer än så. Bara okej alltså. Inte bra. Det flöt på, men kändes lite jobbigt och rörigt inombords. Men det blir säkert bättre. Skönt att redan ha helgen igen. Att jobba en dag var alldeles lagom...

Jag har fått mitt läkarintyg och har lämnat det i chefens brevinkast idag. Det kändes på något konstigt sätt skönt att läsa det där intyget, att ha mina problem på papper. Även om det inte är roligt att ha problem och jag inte ens riktigt velat se själv att jag har dem, så kändes det bra att liksom få bekräftat att det inte bara är helt normala problem som vem som helst ska klara av. Att jag faktiskt är "sjuk". Eller hur jag ska förklara det. Och jag inser ännu mer att jag faktiskt måste ta tag i det, ta hand om mig själv och faktiskt kommer att kunna bli bättre.
Min diagnos? Begynnande utmattningsdepression, glömska, trötthet, värk, tics enligt intyget.

Jag är glad att jag slutligen bokade en tid hos min läkare. Det tog tid och jag har i det längsta försökt slå bort att jag mått som jag gjort, men droppen för mig var nog när jag kom ner till Karlberg den där morgonen och inte kom ihåg vägen dit. Plötsligt var jag bara där. Som att jag hade teleporterat mig från lillens dagis och dit. Då började jag inse att jag nog skulle följa omgivningens råd att faktiskt söka hjälp. Det var väl där jag kände att det kanske inte var riktigt normalt ändå.

Och även om det så klart inte är roligt, så känns det ändå ganska bra. Just nu. Som att jag hållit andan jättelänge och nu fått pusta ut. Det är iallafall något som har släppt.

Jag har insett att jag måste lugna ner mig och jag har fått hjälp att kunna göra det.
Det är faktiskt inte fel alls =)

1 kommentar:

  1. Ja det känns nog lite bättre när man får veta vad som felar. För då kan man ju börja göra något åt det :-)

    kram på dig

    SvaraRadera